mammagrisen



finns att klicka hem på etsy

Idag var typ årets längsta dag. Och inte på nåt bra sätt. Det här med att barn i J´s ålder lätt blir mammasjuka har han definitivt tagit fasta på. Mannen har jobbat idag så jag har varit själv med J  och jag är helt utmattad. Inte så mycket för att man måste passa konstant, inte så mycket för att vi båda fick en chockartad upplevelse när han (under tiden som jag hängde tvätt) smakade på lite gräs och satte i halsen. Ordentligt. Så där så att jag sprang omkring med honom som en yr höna samtidigt som jag klappade honom i ryggen och han ömsom höstade ömsom kräktes med panik i blicken. Mest tror jag att det beror på att han är ett mänskligt plåster på mig. På natten i sängen, på dagen vad jag än gör. Däremellan ska det tröstas och bäras. Kommer faktiskt inte riktigt ihåg den här fasen från att de andra var små men det är kanske det som är själva grejen, att det är en fas. Som går över. Nu känns det nästan lite dumt att skriva om det för nu när han (efter ca 2 timmars nattning) äntligen sover så saknar jag honom redan. Märkligt va?

Jag som hade sett fram emot lite kvällspyssel som ligger framme men jag orkar helt enkelt inte, det får bli en annan gång. Som så mycket annat.
Kram
Matilda K