Ibland kan jag sitta och önska att jag var troende. Det lät ju lite dumt inser jag men jag menar så här.
Kan avundas de som har en orubblig tro om att saker och ting har en värdefull mening, att tron i sig ska hjälpa dem ur en kris, att godheten vinner osv, osv. Ni fattar.
När man inte är troende är ett annat alternativ Google.
Hittar det mesta online men längtar efter egen terapitid, IRL. Tid att gråta ut. Rensa liksom.
På toppen av allt är jag förkyld och ensam med J då mannen är i Norge på seminarium.
Kvällen bestod av legolek och fryst lasagne. Hoppas på en tidig kväll för J så jag kan svepa in mig i duntäcket i tv-soffan.
Kram
MatildaK