Idag var en dag full av frustration, både för mig och för Jonathan.
J kravlar sig upp på knä, stadig på benen men lite skakig i armarna ännu. Gungar nöjt. Tar sats och rycker fram ett halvt steg för att i nästa steg åka bak ett steg. Frustrationen är ganska konstant. Det verkar mödosamt men han ger sig inte. Vad mer. Han har gått över till riktig välling och har kommit in i ett stadie av mardrömmar. Vaknar med ett illtjut mest varje gång han somnat.
Min frustration stavas FÖRSÄKRINGSKASSAN. Behöver jag säga mer? Det börjar ju inget vidare med "du har plats nr 161 i kön". Är det bara jag som upplever att av alla 98 medarbetare som svarar i telefon verkar vara en klonad version av häxan surtant?
Kom på en sak till som är irritabel, knäckebröd i bh:n, men det är en helt annan historia (och ganska lätt avhjälpt!)
God natt,
Matilda K