Vi väntade till lördags morgon med att bestämma hurvida vi skulle kunna duka till dopkaffe i torpet med kyrkans församlingsvåning som plan B. Strax innan lunch bestämde vi oss för gårdsplanen i torpet och mannen körde dit snittar, tårtor och 3 ihoplånade trädgårdsgrupper och skulle precis hänga ut ballongerna på bron när det blåste upp ordentligt. Strax därpå gick strömmen och det kom en ordentlig regnskur. Hemma hos svärmor hade jag precis fått lilla J att somna i vagnen ute men det var bara att ta in honom med påföljden att han vaknade och missade sin förmiddagslur. Eftersom mannens mobiltelefon inte har täckning här uppe dröjde det ett tag innan han hörde av sig med besked. Han och stora J hade insett att vi måste gå över till plan B och satt sig i bilen med tårtor, ballonger och diverse prylar för att ta sig tillbaka till samhället. När de kom ut på stora vägen låg 2 stora tallar omkullblåsta tvärs över vägen.
Han fick ta sig till närmaste granne och låna telefon. De fick invänta att någon med motorsåg kom och röjde så att det gick att komma fram, väl hemma en snabbdusch och sen upp till kyrkan. Tur de är så många i klanen Karlsson, mina svägerskor fixade och donade så att all mat och diverse detaljer kom på plats i kyrkans lokaler medan vi träffade prästen. De hann tom ut och plocka buketter av fina häggblommor att dekorera med. Tack snälla ni!
Nåväl. Själva dopet gick galant och Jonathan passade på att ta igen den förlorade sömnen, han sov sig igenom hela dopet trots att mannen försökte nypa honom lite försiktigt i benen under dopklänningen. När ceremonin var klar vaknade J till. Prästen kallade honom för 62:an. Det var det 62:andra barnet han döpt som sovit sig igenom, ett tjugotal hade skrikit sig igenom, han konstaterade därför att J var helt normal. Det var ju glädjande att höra.
Nu är han döpt och kaffet efteråt var trevligt om än jag hade önskat vi hade kunnat vara i torpet.
Ikväll åker vi hem igenom och det blir till att sitta som på nålar, håll nu tummarna att inget händer med bilen på de 85 milen vi har att köra.
Tack alla ni som var med, för uppvaktning och för alla fina presenter till Jonathan!
 |
Matilda K