Först regnar det, sedan kommer lite mer regn och efter det ännu mer regn.
Två mer eller mindre sömnlösa nätter på raken och som pricken över i en besvikelse.
Jag har varit och klippt mig, just nu försöker jag mobilisera mina känslor. Det blev inte som jag tänkt mig, inte som vi kommit överens om och egentligen hade jag velat resa mig ur frisörstolen och säga "Om jag är nöjd? Nej, jag vill bara gråta". Varför gör man inte det. Säger som det är alltså.
Å ena sidan- det växer ju ut och jag blev av med allt det slitna. Å andra sidan- jag som redan innan kände att jag var stressad av att jag tappat så mycket hår har nu ännu mindre kvar och det kommer att ta flera år innan jag kan klippa den frisyr som det var tänkt. Eller så får jag tänka om och klippa kort. Kanske lika så bra, nu ser det ut som en sån där fånig jag-kan-inte-bestämma-mig-frisyr. Världsliga saker men ändå. Viktigt för mig. Nu sätter jag mitt hopp till att det ser bättre ut i morgon då jag tonat det.
Kram,
Matilda K