Man får titta på det som är bra och det som är fint. Det kanske kan avleda tankarna?
Mitt inre säger;
Ok, du som kastat en förbannelse på mig och mitt liv. I get it.
Att köra bilen i 30 med varningsblinkers på 70 sträcka (där folk kör 90) i fredagsruschen är inte kul.
Att inse att vi förmodligen måste tränga ihop oss alla 6 på liten yta i upp till 8 veckor är inte kul.
Att diskmaksinen precis pajade är inte heller kul.
Uncast the spell please.
Kan man vara otursförföljd? Finns det en mening med allt? What comes around goes around?
Saker att fundera på helt enkelt.
Kram
Matilda K