Det är bara två veckor till jullov och efter lovet ska världens bästa Karlsson vara pappaledig och skola in J på förskolan. Det är stort, lite skrämmande och samtidigt en lockande tanke. Mammahjärtat är lite labilt just nu och man kan tycka att jag borde ha rutin men istället känns det som om J har mig ordentligt runt sitt lilla knubbiga finger. Förmodligen har det att göra med att han är bebisen med stort B. Den lilla sladdisen. Pga den stora åldersskillnaden mellan honom och våra andra barn kommer han alltid att vara liten.
Vi har precis inlett processen sovaiegensängutanvälling.
Herr Karlssson är suveränt konsekvent och jag är blödig.
Så är det med det.
Kram
Matilda K