J gick sina första steg igår. Sedan dess är det det enda han vill göra. Han går små, små snabba steg och druttar omkull, har inte tid att gråta, reser sig upp och så om och om igen. Tänk vad tiden går, kändes nästan dumt att etikettera inlägget "bebis", nu känns han med ens mycket större trots att han bara är 8 månader! Även om det blir (ännu) mer passning den närmaste tiden så tror jag att vi får en nöjdare J nu när frustrationen över att inte kunna gå kanske lägger sig inom kort.
GLAD FREDAG!
Matilda K