Så underbart att lära känna dig, du lilla människa. Ett halvår har passerat och vi lär oss något nytt varje dag. Något nytt om det stora mysteriet som kallas för personlighet. Det ryms mycket vilja i din lilla kropp. Du är stark, i dina små fingrar och i dina ben. Att ligga på en filt och betrakta världen runt omkring är inget för dig, du kryper redan. Drar dig upp stående. Nyfikenheten är stor. Blicken är busig och klar, jag älskar glittret i dina ögon och gapskrattet när du tåligt väntar på att jag ska kittla dig under armarna. Du säger ej, voh och buh. Du visar otålighet när det är matdags, snabbt ska det gå, annars blir du arg. Du blir också arg när det goda tar slut. Utöver det blir du aldrig tvär. Du verkar tvärtom vakna på rätt sida varje dag. "Han är så himla glad hela tiden" säger folk om dig. Vilken egenskap, den kommer att ta dig långt i livet! Du pussas blött med hela ansiktet och vill inget hellre än att krypa nära intill. Du är så välkommen in i vårt liv, du lilla solstråle.
Din mamma